| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BINAMN bi3~nam2n (bi`namn Weste), n.; best. -et; pl. =.
namn l. benämning som användes jämte l. i st. f. det (den) rätta l. egentliga l. hufvudsakliga, ofta betecknande ngn karakteristisk egenskap o. d. hos resp. person l. grupp af personer l. hos resp. föremål l. slag af föremål. I orten brukliga binamn (till ortnamn). Ortn. i Älvsb. län. 5: 3 (1906). — särsk.
a) (†) om familjenamn, tillnamn. En merkeligh och förnemd Riddare slecht vthi wårt käre fäderneslandh, .. hwilkas Bijnampn war the Trollers. P. Jonæ Likpr. ö. Anna Trolle 47 (”58”) (1620). N. Jacobi Likpr. ö. Beata Oxenstierna C 2 a (1622). Barckhusen Cotossichin 129 (1669).
b) om namn l. benämning som tillägges en persons namn för att skilja honom från andra personer med samma namn l. på spe l. på skämt l. för att hedra honom; tillnamn, epitet. Om ock en Svensk Konung af missnögde undersåtare fådt et bi-namn, som Smek, Barka-Konung, hin Omilde &c. huru kan det rubba Thronens rättigheter? Dalin Hist. 2: C 2 a (1750). Binamn .. Nomen proprio additum. Sahlstedt (1773). Demonstrativa Artickeln .. brukas .. framför adjektiva binamn, såsom: Carl den Trettonde, Ludvig den Store, Erik den Helige. Moberg Gram. 251 (1815). Hans binamn Ladulås är det säkraste bevis derpå, huruvida hans lagbud varit kraftlösa. Schlyter Jur. afh. 1: 192 (1836). Uppå din (Julianus’) panna lögnens märke står, / Affälling blir ditt binamn uti häfden. B. E. Malmström 6: 163 (1840). Aristides fick binamnet den rättvise. Cavallin (1875). Jag vill visa / att mitt binamn: ”rättvist hård” jag rättvist fick! Heidenstam Vallf. 84 (1888). Binamn kunde vara hedrande … Men mycket oftare angiva de en eller annan svag sida hos den benämde. G. Cederschiöld i GHT 1910, nr 100, s. 4.
c) (numera mindre br.) till benämning på visst slag af föremål fogad benämning som afser att skilja viss sort från andra sorter af samma slag; artnamn. (Romarna) tala endast om tvänne slags Hafre, nemligen Avena utan tillagt binamn och Avena græca. Retzius Flora Virg. 22 (1809). Om myllhalten är så ringa att den endast i någon mån modificerar den rådande jordartens egenskaper, får jordmånen sitt hufvudnamn efter den sistnämnda, och på sin höjd, ett binamn efter myllhalten. Lundequist Landtbr. 1: 33 (1855).
d) om namn l. benämning som användes i st. f. en persons rätta l. egentliga namn. Man vände them nampnet, eller ock gaf them ny bijnampn, som sigh ifrån theras villo .. intill Christi Troo .. vändt hadhe. L. Petri Kr. 52 (1559); jfr b. (Vittnet sade, att) capten Larsz Pederszon sigh .. bodhe pigor och jongfrur, berömbde adt skämpt hafua, derföre han och sidt bijnampn ”Jongfru Lasze” bekommit hafuer. Bidr. t. Hfors hist. 1: 224 (1637). Från denna stund fick Nahum af sina kamrater binamnet Miltiades. C. F. Dahlgren 4: 130 (1831). (Odens) binamn Farmaty utmärker honom såsom sjöfartens beskyddare. Wisén Oden 20 (1873). En .. bok, hvaruti antecknas (den prostituerade) qvinnans för- och tillnamn, de binamn, under hvilka hon kan vara känd (osv.). Palmberg Hels. 803 (i handl. fr. 1875). Fröja bär .. binamnet Mardöll. Rydberg Gudasag. 167 (1887). En .. nationskamrat med binamnet Lukas. Lindqvist Student. 55 (1906).
e) (†) benämning på viss sort af visst slag af föremål. Bröd har fått sine åtskillige Binamn, efter formen, färgen, bruket, hvartil det användes. Fischerström 3: 368 (c. 1788).
f) (†) naturv. synonym. Då jag i Handlingarne år 1789 .. beskref Stellaria biflora, vågade jag icke som dess säkre binamn anföra: Sagina ramis erectis bifloris. Flor. Lapp. n. 158. (m. fl. synonymer). O. Swartz i VetAH 1799, s. 237.
Spalt B 2636 band 4, 1910