| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
BINDE, n.; pl. -en.
(†)
a) [jfr sv. dial. (Norrl.; Rietz) bänn, linknippa om 40 dockor, samt t. bind, pasma, o. eng. bind, knippa fisk af viss storlek] knippa (hampa o. d.) af viss storlek. (Af hampa) såss det omtrent 1/2 t:a om år, för hvart större husholl, hvaraf fåss ungefär 30 så kallade binnen, af hvilke 6 gå på et lispund. M. N. Nordenström (c. 1770) i Norrl. saml. 48.
b) af band l. bindlar o. d. förfärdigadt l. iordningställdt plagg, särsk. hufvudbonad l. hårprydnad; jfr BINDEL 1 b β. Tulbantar aga, (har sitt namn) af Dulban (dvs. turban), Turkarnas binde om hufwudet. S. Agrell (1711) i Karol. krig. dagb. 5: 346. Binden af svarta band. FFS 1846, s. 155.
2) min. motsv. BINDA, v. 11, = BINDA, sbst. 3. Linné Syst. nat. 4 (1740). Binde. Ligger som strålar långs och tvers före. Wallmark Linné Beskr. ö. stenr. 32 (c. 1747).
3) bot. motsv. BINDA, v. 12, ss. benämning på slingerväxter. — särsk. (individ af) växtarten Vicia cracca Lin.; jfr BINDA, sbst. 4 c. Binde, musärter, tranärter, ödas genom rent utsäde. Carleson Hush. 543 (1756).
Spalt B 2689 band 4, 1910