Publicerad 1910   Lämna synpunkter
BINGEL biŋ3el2 (b`inngäl Almqvist), r. l. m.; best. -n, ngn gg -en (Fries Ordb. (c. 1870)); pl. (knappast br.) binglar (Almqvist (1844)).
Ordformer
(bengel- Wahlenberg Flora sv. 679 (1826, 1833: bengelört), Nyman Sv. växt. naturh. 2: 179 (1868: Bengelörten) m. fl. — bingul- Rudbeck Hort. bot. 76 (1685: Bingulgräs))
Etymologi
[liksom ä. d. bingel efter t. bingel, f., sannolikt elliptiskt för bingelkraut (se BINGEL-GRÄS, -ÖRT); jfr t. dial. bengel, ä. t. büngel, diminutiv till mht. bunge, knöl, kanske rotbesläktadt med BINGE; namnet torde hafva afseende på den tvåknöliga frukten (se Tamm)]
(individ l. art af) växtsläktet Mercurialis, särsk. Mercurialis perennis Lin., bingelgräs, bingelört; jfr MERKURIUS-GRÄS. Linné Flora nr 823 (1745). De torkade rötterne af Bingeln meddela vatten, som kokhett pågjutes, eller ock dermed kokas vacker färg. Retzius Flora oec. 457 (1806). Torkad blir Bingelen svartblå, hvilket i förening med det Latinska namnet förvärfvat honom rop för magiska egenskaper. Fries Ordb. (c. 1870). Eteriska oljor i en mängd växter, såsom tall, gran, törel, jordgalla, bingel. Bohm Husdj. sjukd. 50 (1902). Lyttkens Sv. växtn. 620 (1907). — jfr BLÅ-, GREN-, HUND-, LUND-, SKOGS-, ÅKER-BINGEL m. fl.
Ssgr: BINGEL-GRÄS30~2. bingel. Mercurialis .. Mercurius gräs, Bingelgräs. Franckenius Spec. C 3 b (1638, 1659). Främmande bete, som merendels har denna påfölgden (dvs. diarré hos kreatur), i synnerhet där Bingel-gräset växer (Mercurialis). Hush.-bibl. 1755, s. 172. Bingelgräs (Mercurialis) .. är ett besvärligt ogräs. H. Nathorst i Tidskr. f. landtm. 1897, s. 890. Anm. Ordet föreligger sannol. (feltryckt) äfv. i följ. språkprof. (Mot förstoppning) tagh Bilgel gräs och Salat gräs, giff them thet til at äta. B. Olavi 70 a (1578). —
-GRÄS-SAFT —0~2. [jfr t. bingelsaft] När tu Händerna medh Papel-Salwa eller Bingelgräässafft bestryker, må tu vthan fahra sticka Fingrarna .. i hett smält Bly. Hildebrand Magia nat. 82 (1654). —
-STÅND~2. Marken (i en skånsk skog om våren) .. har olivgröna fält af saftiga bingelstånd. Rosenius Naturstycken 6 (1897). —
-ÖRT~2. [jfr d. bingelurt, holl. bingelkruid o. t. bingelkraut, ä. t. büngelkraut] bingel. Mercurialis, herba. Bingelört. Linné i VetAH 1741, s. 87. Nyman Fanerogamfl. (1873). Lyttkens Sv. växtn. 620 (1907).

 

Spalt B 2706 band 4, 1910

Webbansvarig