| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BIORGAN bi3~orga2n, n.; best. -et; pl. = l. -er.
a) zool. organ af relativt underordnad betydelse.
α) (†) om sinnes-, rörelse- o. näringsorgan i motsats till fortplantnings- o. cirkulationsorgan. När Classerne (bland däggdjuren) .. blifvit bestämde efter hufvudorganerne (organes primaires) böra biorganerne (organes secondaires) betraktas för at bestämma Ordningarne. Litt.-tidn. 1796, s. 238.
β) om bihang till annat viktigare organ; accessoriskt organ; jfr BIHANG 1 a. Ofta förekomma säckformiga eller körtelartade bi-organer (till snäckdjurens generationsorgan). Thorell Zool. 2: 301 (1865). Matsmältningens Biorganer. Hit höra tvenne körtlar, nemligen Lefvern och Magspottkörteln. Ett kort smndr. af läran om menniskoorg. 60 (1870).
b) bot. om blad- l. ytbildningar, ss. rankor, tornar, taggar, hår, körtlar o. d.; accessoriskt organ; jfr BIHANG 1 b. Örtblad, kronblad, ståndare o. s. v. Dessa organer äro alltid fästade på axel-organer, hvarföre de äfven kallas .. bi-organer. Arrhenius Bot. 13 (1857, 1859). NF 1: 76 (1875).
Spalt B 2723 band 4, 1911