BIPLÄGARE, m.; pl. =.
(†) anhängare; främjare. Endoch en Gudhfruchtigh Monarch vndertidhen nödgas tilstädia Affgudeske Religioner: Så moste han .. granneligen tagha sigh til whara, At han .. Ey .. foger sigh til theres mening, Eller later förnimma sigh göra Then eller thes Bijpleghare något medhold. L. P. Gothus Mon. pac. 933 (1628).
Spalt B 2726 band 4, 1911
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se