Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISILIKAT bi1silika4t l. bis1-, äfv. bisil1-, äfv. bi3~silika2t, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. bisilikat; se BI-, prefix2]
(numera mindre br.) miner. silikat hvars syreinnehåll i kiselsyran enligt ekvivalentformel förhåller sig till syreinnehållet i basen som 2: 1. H. Rose i VetAH 1820, s. 336. Augit. Är ett bisilikat af kalkjord, talkjord, jernoxidul och jernoxid, samt har kiselsyran stundom till någon del ersatt af lerjord. A. Sjögren Min. 135 (1865). Rosenberg Oorg. kemi 353 (1888; omnämndt ss. tillhörande ä. uppfattning). 2 NF (1904).
Ssgr: BISILIKAT-GRUPP(EN)10—, äfv. 0103~2. A. Sjögren Min. 132 (1865). —
-SLAGG~2. slagg som består af bisilikater. Bredberg i Jernk. ann. 1823, s. 322. Därs. 1885, s. 343.

 

Spalt B 2752 band 4, 1911

Webbansvarig