| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BISKAFT bi3~skaf2t, n.; best. -et; pl. =.
zool. på konturfjäders skaft sittande mindre fjäderskaft; jfr BIFJÄDER. Skaftet (på fågelfjädrar) visar på undersidan en långsgående fördjupning eller ränna, och der denna, i närheten af spolen, upphör, sitter ofta ett annat litet skaft, som man kallar biskaftet, men som alltid saknas hos ving- och stjertpennorna. Thorell Zool. 2: 143 (1861). Å fjädrarna (hos emusläktet) är biskaftet lika stort som hufvudskaftet. 2 NF 6: 872 (1906).
Spalt B 2755 band 4, 1911