Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISKEN, m., äfv. BISK, sbst.1, m.; pl. biskar.
Ordformer
(bisken Balck Esop. 174 (1603), Linné Gothl. 251 (1745) m. fl. bischen Livin Kyrk. 16 (1781: läcker bischen; kanske ssg), V. F. Palmblad (1811) i Bref rör. N. skol. hist. 274. bisk Rudbeckius Starcke B 4 a (1624; i ssgn läckerbisk), Stiernhielm Bröl. 193 (c. 1650))
Etymologi
[liksom d. (lækker)bi(d)sken af nt. bisken, bitsken m. fl. former, dimin. till bit, beten, bit, munsbit, l. t. bisschen, dimin. till bissen, bit, munsbit. Formen bisk torde vara bildad till bisken på grund af att man uppfattat ändelsen -en i den senare formen ss. best. artikel; jfr dock sv. dial. (Åland; Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)) o. nor. bisk, bit, munsbit, sannol. bildadt till biska (se BISKA)]
(†) bit.
a) läcker bit, läckerbit, läckerhet, godbit; i sht i förb. läcker l. god bisken. Balck Esop. 174 (1603). The gamble beflijta sigh mehra om een nyy wällust och en godh bisken, än at begråta sine gamble synder. Schroderus Hoflefv. 198 (1629). När man instoppar vthi them (dvs. barnen) hwarjehanda läckre Biskar. Dens. Mod.-sk. 116 (1642). Een Lijten Kockebook .. Nyttigh för them som gärna hafwa en godh Bisken. (1650; boktitel). Kramsfoglar oc mång läcker bisk, wälgiödde capuner. Stiernhielm Bröl. 193 (c. 1650). — bildl. Helena, du war een bisken för Måns. J. Celsius (1686) i 2 Saml. 13: 80. Hvar Flicka drog på mund åt sådan läcker bischen. Livin Kyrk. 16 (1781; om en gosse i nya kläder; kanske ssg). — jfr LÄCKER-BISK(EN).
b) i allmännare anv.: bit, stycke, smula. Vi sågom en liten bisken från vägen, en rund Kulla, lik en Ätteplatz. Linné Gothl. 251 (1745).

 

Spalt B 2755 band 4, 1911

Webbansvarig