| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BISKOPLIG bis3kop2lig, sällan 302 l. 040, i bygdemålsfärgadt tal i södra Sv. äfv. bi3~skop2lig (bi`skoplig (med) öp(pet) o Weste), adj.; adv. -EN (Weste (1807), Dalin (1850)), -T.
adj. till BISKOP: som är egendomlig för l. tillhör l. tillkommer l. åligger l. hänför sig till l. härrör från en biskop (l. biskopar); om person: som är biskop; om församling o. d.: som består af biskopar; om lokalitet: där en biskop bor l. verkar; biskops-, episkopal; särsk. till BISKOP 3. Ett Biskopliget säte. Messenius Christm. 219 (c. 1616). Det Biskopliga Ståndet. Nordberg K. XII 1: 759 (1740). En biskoplig hierarki. Anjou Kyrkoh. 59 (1846, 1867). En prakt-tafla i Tegnérs biskopliga lif var prestmötet i Vexiö 1836. Böttiger 6: 372 (1847). De biskopliga residensstäderna. Rietz Sk. skolv. hist. 2 (1848). Biskoplig skrud. Lundgren Mål. ant. 1: 250 (1849, 1874). Det biskopliga embetet. Wennerberg i SAH 43: 80 (1867). En upprörd tid, som oupphörligt försöker undergräfva den biskopliga auktoriteten liksom hvarje annan auktoritet. Sundberg Tal 100 (1894). Utskottets biskoplige ordförande. E. Svensén i GHT 1897, nr 85, s. 2. — särsk.
a) i numera obr. förb. En Biskoplig .. Stad. OSPT 1686, nr 49, s. 3. Äro desse penningar Biskoplige, så kunna de vara mycket unge. Berch Præs. i VetA 1753, s. 25.
b) (föga br.) i uttr. den biskopliga kyrkan o. d. om den engelska statskyrkan, episkopalkyrkan. Den nuvarande regeringens Tories (hafva) beständigt utmärkt sig med en nitisk tilgifvenhet för den Biskopliga församlingen. Litt.-tidn. 1797, s. 285. Den engelska biskopliga kyrkan. Svensén Jorden 396 (1887).
Spalt B 2770 band 4, 1911