Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISSE bis3e2, sbst.1, l. (i bet. 1 o. 3 oftast, i bet. 2 sällan) BISE bi3se2, m., i bet. 4 r. l. m.; best. -en; pl. -ar; i bet. 4 oftast BISA bi3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. (knappast br.) -or.
Ordformer
(bisse Schroderus Lex. 1 (1637), J. P. Molin (1843) i Sv. biogr. lex. 7: 153, Rydberg Vigg 19 (1875, 1883; i ssgn tomtebisse) m. fl. bise J. Matthiæ 409 (1658), Wenström o. Lindgren (1889; under spy) m. fl. biss, förr ofta i ssgn TOMTE-BISS. bisa Ahlman (1872), Hahnsson (1884), båda med hänvisning till bise)
Etymologi
[sv. dial. bise, bisi, bîs, vise, öfverhufvud, hufvudman, anförare, förstyre, bjässe, kaxe, storman, gubbe, blixt, hop, mängd (se Rietz, Djurklou Ner. folkspr. 13 (1860), Noreen Ordb. ö. Fryksd. (1878), Nilén Allmogem. i Sörb. (1879), E. Brate i Arkiv f. nord. filol. 16: 165 (1900), Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)) samt bisa, hop, mängd (Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)); jfr nor. bisse, stor trasdocka. Ordets härledning är okänd]
1) (föga br.) anförare, vise; den förnämste, högsta hönset i korgen. Han vill gärna vara bise på täppan. Beelzebub mercker så myckit som en Fluge eller Mugge Kong .. och effter then ena Diefwulen är werre och skadeligare än then andra, therföre kallade Juderna then öfwerste ibland them Beelzebub lijka som en Herre eller Bijse ibland Fluge eller Bijswermen the andra Dieflarna. J. Matthiæ 409 (1658). Per var afundsam och tålde icke, att någon annan än han vore bisen. Strindberg Sv. öden 2: 181 (1883).
2) tomte; numera hufvudsakl. i ssgn TOMTE-BISSE. Lar, Bisse, Hausgott. Schroderus Lex. 1 (1637). Bonden spejar ofta ut i natten, / Om han ej bissen på sitt gärde ser. J. P. Molin (1843) i Sv. biogr. lex. 7: 153.
3) (i norra Götal. o. Sveal., i sht Sthm; numera föga br.) i uttr. bo för bisen, äfv. bise, benämning på en viss gömlek; kurra gömma, dunk, klubbis, hök och dufva. Den lekes ngt olika på olika trakter, i allm. på följ. sätt. En af deltagarna, ”bisen”, står i ”boet” så, att han ej kan se sig omkring, medan de andra gömma sig. Bisen söker sedan de gömda. Hvar och en af dem söker hinna till boet före bisen. Den som kommer först dit, ropar: ”bo för bisen”. Är det bisen, så anses den andre för ”tagen”. Den först tagne blir bise, om leken förnyas. Hök och Dufva. Kallas äfven Bo för Bisen. A. I. Arwidsson i Sv. forns. 3: 499 (1842). (Jag var uttröttad) af lekarna ”hök och dufva” och ”bo för bisen”. Jolin Ber. 3: 218 (1873). På skolgården var dålig plats för jägarkedja, men skaplig för bo för bise. Stridsberg Hågk. 62 (1895).
4) (i Sveal., Norrl. o. Finl., i bygdemålsfärgadt spr., föga br.) myckenhet, mängd, hög. Se, hvilken bise med papper der i vrån! Almqvist (1844). Dalin (1850). Kindblad (1867). Ahlman (1872). Hahnsson (1884).

 

Spalt B 2779 band 4, 1911

Webbansvarig