Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BIVÄG bi3~2g (bi`väg Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. bivej, holl. bijweg, t. beiweg, eng. by-way, äfvensom t. nebenweg; se BI-, prefix1 2 (a o. b)]
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. eng.] mindre väg som utgår från l. utmynnar i en större; liten l. mindre väg; ngn gg närmande sig bet.: genväg. (Vi) haffue .. beslutid och samtyckt någre menige Landzwäger, emellom the Vestgötische och Hallandske köpsteder, Huilke .. alle wägfarende .. schole holle siigh wiid, och icke szökie någre andre bijwäger. G. I:s reg. 13: 53 (1540). (De hemman) som ligga afsides på biwägarne uti länet. Stadg. ang. landtmil. 4: 600 (1695). Vid alla bivägar (i Lappmarken) voro kors satte på rätta vägen, den man färdas skulle. Linné Ungd. 2: 277 (1733). Förbiudas alla genstigar el. bivägar som en del härtills brukat öfver ens och annors åcker. Växiö rådstur. prot. 23 april 1737. (Från hufvudvägarna) utgrena sig till skogens inre delar de mindre bivägarna, hvilka tillika kunna skilja de olika skogsskiftena från hvarandra. Uppf. b. 3: 423 (1873). En obetydlig biväg leder från den stora romerska härvägen till den lilla byn Naours. PT 1909, nr 214 A, s. 3. — i allmännare anv., om relativt mindre kommunikationsled i allm. Hafvet var .. (i äldsta tider) den yppersta hufvudvägen kring vårt land, och våra floder och insjöar voro de förnämsta bivägarna. P. A. Gödecke i 1 Minn. fr. Nord. mus. IV. 3: 2 (1882).
2) i mer l. mindre bildl. o. öfverförd anv. Samhället och dess rättsbegrepp äro som ett fält, hvaröfver fordom några få och enkla vägar ledde, men hvarest sedermera genom den stigande idogheten tusende bivägar i tusende riktningar uppkommit. Nordström Samh. 1: 30 (1839). När man ser närmre till .., så märker man snart, att de (dvs. lifvets vägar) till en större del te sig såsom blott bivägar, genvägar, utaf andra större, som återigen löpa ihop till ännu större. Quennerstedt Lifv. väg. 3 (1906). De rikedomar, som floden Dvina tillförde .. det varurika Arkangel, .. hade af gammalt sökt en biväg öfver det finska landnäset. Högberg Vred. 2: 197 (1906). På otaliga bivägar har den (dvs. odlingen) sedan sökt sig fram till alla de större och mindre sidobygderna (i Västerbotten) i kamp mot myr och skog. V. Södergren i Läsn. f. sv. folket 1909, s. 276. — särsk.
a) sidoväg, omväg, indirekt väg. (Jag) tänker .. ännu ofta med en bedröfvelig omtanka på dem, som måste behjelpa sig med de vanliga Bivägarne til besitningen af en så ädel, nyttig och behagelig vetenskap, som den Historiska .. är. Sv. Merc. 2: 802 (1757; syftar på bristen af en god mindre lärobok i historia). Om de allmänna utskyldernes utgörande .. så tvingar honom (dvs. landtmannen) at upsöka bivägar til utkomst, at han svagt eller blott medelmåttigt väl förmår sköta sin jord. G. Adlersparre i LBÄ 1: 57 (1797). Väl kunde rådet på bivägar inverka på utskottsledamöterna, men i de egentliga öfverläggningarna i utskottet fick rådet icke deltaga. Malmström Hist. 2: 130 (1863, 1895).
b) [till BI-, prefix1 2 b; jfr motsv. anv. i holl. o. eng.] (numera föga br.) bakväg, krokväg; smygväg. Sacellanus (lär) igenom allehanda bijwägar sökia sigh hemma i husen ens och annans af församblingen votum. Växiö domk. akt. 1678, nr 9. Menen I at Dygd och Vett kunna löpa bivägar eller spela hemliga strek? Dalin Arg. 1: 306 (1733, 1754). Godhet och upriktighet — egenskaper, som .. merendels äro mera verkande, mera lyckelige, än konster, bivägar och ränkor. Höpken 1: 277 (1777). Ingen har, at vinna ynnest, mindre än han (dvs. F. C. Wrede), nyttjat bivägar. Adlerbeth Åm. i VetA 1817, s. 20.
c) [till BI-, prefix1 2 a] (†) oriktig l. falsk väg, afväg, villoväg. The läror som til rätta lärone tilsatta warda, .. kallar (Paulus) bilära eller en biwäg eller en wilstigh. O. Petri 1 Post. 98 b (1528). Wil hwar (i fråga om rättskrifningen) följa sitt hofwud; tå få wi så monga biwägar och willstigar, som hofwuden äro til. Swedberg Schibb. 22 (1716). Cronan får then troget kämpar, / Then, som löper vägen rätt, / Och all bi-vägs lusta dämpar. Österling Lärops. 297 (1724, 1727). Hvarje afsteg är så vådligt, hvarje biväg ett aflägsnande från hans (dvs. Guds) himmel. Wallin Rel. 4: 245 (1837).

 

Spalt B 2875 band 4, 1911

Webbansvarig