Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BJÄBBLA bjäb3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (Serenius); jfr BJÄBBEL.
Etymologi
[sv. dial. bjäbbl (Västerb., Rietz; Finl., Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)); kanske bildadt af BJÄBBA, v., o. KÄBBLA l. BABBLA]
(hvard., föga br.) bjäbba (se BJÄBBA, v. 2). Serenius (1734; under bable). Fiellström (1738).
Särskild förbindelse:
BJÄBBLA EMOT 10 04 l. MOT 4. (hvard., föga br.) bjäbba emot. Lex. Linc. (1640; under obacero, obgannio). Fnaska tigh bort, stat ey här och kräkla, / Vthan beskeedh wil tu doch moot biäbbla. Chronander Bel. D 3 b (1649).

 

Spalt B 2931 band 4, 1912

Webbansvarig