Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BJÄFSA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. bjäfsa; sannol. afl. af BJÄFFA under inverkan af GLÄFSA]
(†) bjäbba.
1) = BJÄBBA, v. 1. — i bild. Then Tjd man Höet samman refsar, / Och ilskne Sirius åt Slåter-Karlen biäfsar. Spegel Guds verk 153 (1685).
2) om ”viktigt” l. näbbigt l. betydelselöst tal = BJÄBBA, v. 2. Journ. f. litt. o. theat. 1812, nr 126, s. 3.
Särskilda förbindelser:
BJÄFSA EMOT. (†) till 2: bjäbba emot. När jag talar biefsar tu emoot. Lex. Linc. (1640; under remugio). Jag råder dig Louisa, at du intet biäffsar mera emot mig. Modée Fru R. 57 (1738).
BJÄFSA FRAM. (†) till 2: bjäbbande l. bjäbbigt yttra (ngt). Ja, de äro komna! — bjefsade pigan fram, under det hon stack in hufvudet genom dörren. Knorring Förhoppn. 3: 79 (1843).

 

Spalt B 2933 band 4, 1912

Webbansvarig