Publicerad 1912   Lämna synpunkter
-BJÄLLE~20, n.; best. -et; pl. (föga br.) -en.
Etymologi
[sv. dial. bjälle, knöl (Gottl.), sannol. af en ieur. rot bhel, svälla, vara rund, hvilken torde föreligga i mnt. bille, arsklinka, samt, med annat afljudsstadium, i BALL(E), BOLL m. fl.]
i ssgn FOT(A)BJÄLLE.

 

Spalt B 2940 band 4, 1912

Webbansvarig