| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
BLANKA blaŋ3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) [till BLANK, adj. 2; jfr eng. blank] spelt. hälft af dominobricka utan punkter, nolla. Wilson Spelb. 127 (1888).
2) [till BLANK, adj. 3] (†) stor stridsyxa som bars af bönder på färder. Bönderna .. komme så widt .. medh sin Disputation, at blandh them wanckar blankan. Messenius Disa 38 (1611). Kyrkebijlan, eller blankan, dee breda yxarna som böndarna haua när the dragha til köpstadz, eller til kyrkian. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630; under bila). Bondens blanka eller reseyxa. Verelius Ind. 304 (1681).
Spalt B 3094 band 4, 1913