| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
BLANKA blaŋ3ka2 (bla`nka Weste 1: 1955), v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (Nordforss (1805), Lindfors (1815), Dalin (1850; angifvet ss. föga br.)).
(mindre br. utom i a) göra blank, gnida l. polera l. borsta blank. Nordforss (1805). De af vattnet nötta och blankade stenarne. C. F. Dahlgren 4: 66 (1830). Dalin (1850; angifvet ss. sällsynt utom i uttr. blanka stöflar); jfr a. Hon har .. / andats på sitt skriftyg imma, / blankat det igen förströdd. Tavaststjerna F. morgonbris 16 (1884). En .. tjänstekvinna, som stod och blankade kittlar med aska och sand. Heidenstam Birg. 38 (1901). — jfr NY-BLANKAD. — särsk.
a) (fullt br.) med afs. på skodon; borsta. Cederborgh OT 1: 49 (1810). Krusadt hår, fin rock och blankade stöflar. Bergström Sv. bild. 1: 164 (i handl. fr. c. 1830). Holming .. tassade uppför trappan .. för att afhämta den unge gästens kläder till borstning och stöflar till blankning. Topelius Vint. I. 1: 237 (1880). Rydberg Varia 149 (1894).
b) med det till blankning använda medlet ss. subj. Silfverglänsande Spis-Svärta. Blankar fort och väl! SDS 1894, nr 431, s. 3. — jfr SJÄLF-BLANKANDE.
Särskilda förbindelser:
BLANKA OM 10 4. blanka ånyo. Blanka om. Repolir. Rebrunir. Refourbir. Nordforss (1805). Meurman (1846).
BLANKA OPP l. UPP 10 4. göra, gnida osv. (ngt som skall vara blankt, men blifvit dunkelt) åter blankt, göra blankare. Nordforss (1805). Berndtson (1881). — bildl. Att blanka opp vår lyckas stjerna. Runeberg E. skr. 2: 158 (1834). Några (minnen) kan det löna sig att taga fram, damma och blanka upp för att förnöja sig åt deras åsyn. Söderblom När stunderna växla 39 (1907, 1909).
-SMÖRJA, se d. o. —
-SVÄRTA~20, i sht i västra Sv. stundom 4~10. blanksmörja. Blanksvärta för finare läderskodon. AHB 4: 53 (1860). Hirsch Lärob. f. garfv. 336 (1898).
Spalt B 3094 band 4, 1913