| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
BLASFEMI blas1femi4, r. l. f.; best. -en, äfv. -n; pl. -er. Anm. I ä. tid användes den lat. formen blasphemia. Där hans (dvs. den för bespottelse af Guds ord anhållne soldatens) hånlige ord finnes af Consistorialibus at wara medh någon Försmädelse och Blasphemia bemängde, skal han .. dömmas til Swerdet och executeras vthan nåder. Schmedeman Just. 193 (1621). RARP V. 2: 367 (1655). Blasphemia eller Gudz försmädelse. Schmedeman Just. Reg. (1706).
hädelse; jfr BLASFEM, sbst. Cavallin Herdam. 5: 356 (cit. fr. 1708). Ingen Sanning — ehuru stark, ehuru tillämplig den må vara — kan vara förbuden i Lagen. Det vore en löjlighet i Naturen, och en blasphemie emot Gud. Thorild 2: 17 (1784). Dalin (1850). Hagman Sv:s grundlag. Reg. (1902; med hänvisning till hädelse).
Spalt B 3104 band 4, 1913