| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
(hvard.)
1) röra (i vatten l. annan vätska) så att det skvalpar l. plaskar. Så fick Rosa .. blaska med kalla omslag på såret, från morgon till kväll. Fitinghoff Tafl. 30 (1886). Då hon tvättade, tog hon .. (ringen) .. af sig .., men så snart hon slutat blaska i vatten, kom den .. på igen. Lundquist Vid aftonl. 155 (1891). Barnungar .. höllo till i vattnet och ”blaskade och väsnades”. GHT 1898, nr 254 A, s. 3.
2) (mindre br.) tvätta l. bada l. skölja under skvalpande l. plaskande. Gå ni att blaska soldaterna, medan jag tar ett bad af eau de Cologne och smörjer mig med kostelig salvo. Braun Calle 148 (1843). — särsk. refl. Min verksamhet består nu för tiden i att slå dank, .. blaska mig i vatten (m. m.). Atterbom (1812) hos Ljunggren SVH 4: 359. (Man) steg på den jämna sandgrunden för att blaska sig. Wingård Minnen 5: 31 (1847). (Fågelungen) tog sig .. en grundlig blaskning (i badbunken). Beskow Greta 60 (1901). Han .. började blaska sig om fingrarna. Öberg Makter 2: 9 (1906).
3) (med handen l. ngt annat) kasta l. rikligt blöta (vatten l. annan vätska på ngt). Björkman (1889).
4) (mindre br.) om ljudet som uppstår, då våta kläder o. d. slå mot hvarandra l. ngt annat; jfr KLASKA, (säga) KLASK; särsk. opers. Han var våt ända upp till midjan, och det blaskade vid hvarje steg. Lundh Ljungh. 60 (1905).
Särskilda förbindelser:
BLASKA AF SIG 10 4 0. (mindre br.) till 2: under plaskande skölja af sig. Att ni noga efterse soldaterna, när de kommit i qvarter, så att de blaska dammet af sig. Braun Calle 146 (1843).
BLASKA I SIG 10 4 0. (mindre br.) till 1: sörpla i sig, hafsigt intaga (flytande föda); jfr BLASK, sbst.1 3. Hvarenda söndag blaskar jag i mig hennes otäcka buljong. D. Åkerhielm i DN 1899, nr 10575 A, s. 3.
BLASKA PÅ 10 4. till 1, 3: (med handen l. ngt annat) kasta l. rikligt blöta på (vatten l. annan vätska). Blaska på vatten.
BLASKA UPP 10 4. (föga br.) till 1, 2: (med en svamp l. trasa l. dyl.) under plaskning torka upp (en vätska). Det (var) nästan alltid ett litet flöde i förmakssoffan eller på golfvet, som i sista minuten skulle blaskas upp (efter barnet) med en trasa. Öberg Makter 2: 47 (1906).
Spalt B 3105 band 4, 1913