| Publicerad 1913 | Lämna synpunkter |
BLASONG blasoŋ4, r.; best. -en; pl. -er.
herald.
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] sammanfattning af allt som hör till ett heraldiskt vapen; vapensköld. Blason uti wapnar. Spegel Gl. 57 (1712). Pfeiffer (1837). Ekbohrn Främ. ord (1904).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] sammanfattning af heraldikens regler; heraldik. Den förra (delen af heraldiken) lärer at rätt indela et Vapn, efter Reglor, eller som det kallas Blason. A. Schönberg i Sv. Merc. 3: 21 (1757). Blason, eller Blasoner Konsten. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 271 (1775). G. Dalin (1871).
Spalt B 3107 band 4, 1913