Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLATTRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(-tr- Lex. Linc. (1640; under deblatero). -ttr- Växiö domk. akt. 1675, nr 151, Juslenius (1745) m. fl.)
Etymologi
[jfr holl. blateren, lat. blaterare; sannol. onomatopoetisk bildning; jfr BLADDRA, v., PLADDRA]
(†) pladdra, prata strunt. Blatra eller plutra mycket medh munnen. Lex. Linc. (1640; under deblatero). Hon blattrar mÿckitt som fögo hafuer på sigh. Växiö domk. akt. 1675, nr 151. Juslenius (1745). — jfr UTBLATTRA.

 

Spalt B 3109 band 4, 1913

Webbansvarig