Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLIDA bli3da2, v. -ade.
Etymologi
[jfr fsv. blidha, smeka, sv. dial. bli, blia, vara blid, töa, ä. d. blide, blidka, blides, vara vänlig mot, isl. blíða, göra mild o. blid; afl. af BLID]
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Västerb., Medelpad, Hälsingl., Östergötl., Finl.)] (numera nästan bl. i Finl.) opers.: vara töväder, töa. Så många Dagar som thet blijdar emellan Juul och Kyndermässa, så många Regnskurar förwäntes emellan Påska och Pingeszdagen. I. Erici Colerus 1: 11 (c. 1645). Det var en rigtig Guds skickelse att han inte frusit ihjel under natten, men .. det hade .. blidat mot qvällen. Forssman V. aftonl. 1: 104 (1891). Blidar det (vid kyndelsmässan) så att kyrktaken droppa nordantill .., så skall det .. vara löf och gräs vid Valborgsmessan. Eneström Finvedsb. 233 (1910).
2) (†) tr.: göra (luften) blid l. mild; jfr BLIDA UPP. Hon (dvs. solen) sina Wingar sprjder / Utöfwer Jordens Kreetz och hela Luften bljdar. Spegel Guds verk 156 (1685).
Särskild förbindelse:
BLIDA UPP l. OPP. (i Finl.) tr.: töa l. tina upp; särsk. bildl. Hjertat blidas opp och blommar. Runeberg E. skr. 1: 21 (1845).

 

Spalt B 3166 band 4, 1913

Webbansvarig