| Publicerad 1915 | Lämna synpunkter |
BLINDA blin3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se BLINDNING, sbst.2); -ARE (†, i ssgrna SYN(E)-, ÖGON-BLINDARE).
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., holl., t. o. eng., äfvensom af got. gablindjan] (numera bl. ngn gg arkaiserande) i eg. bet.: beröfva synen, göra blind, blända. Hoo wil blinde thet öga som Gudh vnner see. Sv. ords. B 1 b (1604) [jfr fsv. man scal ey lykkia the øghon som gudh vil see, d. hvo skal lukke det øje, som Gud under at se?]. Lijka såsom then som sätter Ögonen emoot Solen, blifwer theraff blindadh, och kan thereffter illa see. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 326 (1671, 1674). Tuiflandes, om thet wore sant som the nu medh ögonen såge, eller om theras ögon wore vthaff något annat vthvärtes skeen blindade och bedragne. Sylvius Curtius 205 (1682). Min häpna syn, / Blindad vid ett ljus ur skyn. J. G. Oxenstierna 2: 246 (1786, 1806). Et nytt sinne blir verksamt hos .. blindade flädermöss. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 8. Den af sin farbroder blindade och ohyggligt stympade K. Magnus Sigurdsson. Holmberg Nordb. 427 (1854). Öfver ögonen hade .. (julbocken) en blodfläckad bindel till tecken, att han var blindad. Heidenstam Folkung. 2: 133 (1907). — i bild (jfr 2). Du blida Vällgångz Sohl, min Syn du blindat har. S. Columbus Vitt. 73 (c. 1670). (Världen) blindar vår ögon med glittrande glants. Dalin Vitt. I. 3: 10 (1734).
2) [jfr motsv. anv. i d., isl., holl., t. o. eng.] (numera knappast br.) bildl.: beröfva (ngn) omdömet l. förmågan att se klart (i en sak) l. inse sanningen l. det riktiga osv., förblinda, göra blind (för ngt), förvilla; blända, bedraga. (Vi låta) dieffuulen kiusa (dvs. dåra, förvilla) oss och blinda medh timligh ting. P. Erici Musæus 2: 158 b (1582). Rijkedom blindar wijszdom .. (dvs.) Ägodelar giöra högmodh, och högfärd blindar förståndet. Grubb 683 (1665) [jfr d. rigdom blinder (tit) visdom, lat. cæcæ sunt divitiæ, et se inspicientes excæcant]. At högmodz mörker eij hans hierta skulle blinna. Spegel Öp. par. 50 (1705). Din ifver blindar dig. Kolmodin Qv.-sp. 2: 337 (1750). Erik kan .. blindas i sitt omdöme af den tillgifvenhet, som naturligtvis talar för en välgörare. Gustaf III 3: 173 (1782). En blindad verld. Kellgren 1: 51 (1786). — särsk. [jfr fr. s’éblouir] (†) refl. Ni blindar er af all den prakt som lyser omkring mig. Gustaf III 2: 335 (1783).
II. [sannol. efter motsv. anv. i holl., under påverkan äfv. af fr. blinder (se BLINDERA, v.1); jfr äfv. eng. blind i liknande anv.] (numera mindre br.) bef. = BLINDERA, v.1 För att fullkomligt skydda manskapet för skrot och handgevärseld, kan man blinda embrasurens inre öppning genom en med sand, ull, hår eller mossa fylld vanlig säck af grof väf, eller ock en skanskorg. Hazelius Bef. 16 (1836, 1864). NF (1877).
III. [jfr BLIND 12 samt nor. dial. blinding, dold tränagel] (föga br.) tekn. hopfästa (delar af ett träarbete o. d.) medelst dolda tränaglar; anträffadt bl. ss. vbalsbst. blindning (se BLINDNING, sbst.2 III).
(I 2) -VERK, sbst.2 [jfr (ä.) d. blind(e)verk] (†) bländverk. Schenberg (1739). Borg Luther 2: 247 (1753). En hop blindvärk och flärd til förvillande af Ideer hos de mindre tänkande. DA 1772, nr 101, Bih. 4. Dig ej villa lät af blind-verk, gnäll och gräl. Liljestråle Fid. 649 (1772, 1797).
Spalt B 3240 band 4, 1915