Publicerad 1915   Lämna synpunkter
BLINDING blin3diŋ2 l. BLINNING blin3iŋ2, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 m. l. r., i bet. 3 m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(blind- Lex. Linc. (1640; i bet. 1), Adressen 1775, sp. 328 (i bet. 2), Lundell (1893; i bet. 2) m. fl.; blinn- Stadg. ang. landtmil. 1: 153 (1682; i bet. 3), Dalin Arg. 1: nr 44, s. 7 (1733; i bet. 1), Dahlbom Skand. insekt. 307 (1837; i bet. 2), Rebau Naturh. 1: 648 (1879; i bet. 2) m. fl. — blindn- Dict. Hamb. (1700; i bet. 1). — Skrifsättet blindn- representerar troligen uttalet blin3-, hvilket säkerligen ofta döljer sig äfv. under skrifningen blind-)
Etymologi
[afl. af BLIND medelst det i person- o. djurbeteckningar vanliga suffixet -ING (jfr Tamm Avledn.-änd. hos sbst. 54 f. (1897))]
1) [jfr sv. dial. blinning, blindstyre (Ögl., Smål., Kalén Östg. dial. 7 (1846), Rietz, Gadd Allmogem. i Östra h. 29 (1871)), ä. d. blinding, blind, oförståndig människa, nor. dial. blinding, blind person, äfv. blindstyre, äfvensom t. blindling, blind person; sv. dial. blinning o. nor. dial. blinding, blindstyre, utgå dock möjligen från den under 2 omtalade bet.] (†) motsv. BLIND 1 (o. 2): blind person. Lex. Linc. (1640). Schroderus Comenius Index (1647). Fasciculus (1677). Dict. Hamb. (1700). — särsk. [jfr motsv. anv. i ä. d.] i öfverförd anv. (jfr BLIND 2 a). Alla de Narrar och blinningar, .. som af Partier och inrikes missförstånd få sitt lopp. Dalin Arg. 1: nr 44, s. 7 (1733; uppl. 1754: Alla de Dårar, .. som .. löpa i blindhet).
2) motsv. BLIND 1: namn på vissa insekter.
a) [jfr sv. dial. blinding, blinning (Östergötl., Västergötl., Smål., Bohuslän, Gottl., Finl., Kalén Östg.-dial. 7 (1846), Hof Dial. vestrog. 91 (1772), Gadd Allmogem. i Östra h. 29 (1871), Nilén Allmogem. i Sörb. 10 (1879), Vendell Ordb. ö. östsv. dial. 56 (1904), Rietz) samt nor. dial. blinding, möjl. äfv. isl. blindingr (bl. anträffadt ss. tillnamn)] = BLIND-KNAGG 1. Adressen 1775, sp. 328. Vanliga Guldögat eller Blinningen. Dahlbom Skand. insekt. 307 (1837). Rebau Naturh. 1: 648 (1879).
b) (mindre br.) = BLIND-KNAGG 3. Blinningarna (Asilus). Brehm III. 2: 116 (1876). De egentliga rofflugorna, stundom äfven blinningar kallade. Rebau Naturh. 1: 647 (1879). Lundell (1893). Trägårdh Sv:s skogsinsekt. 205 (1914).
c) (tillfällig anv.) om annan stickande insekt än de under a o. b omtalade. En ”blinning” (Chrysozona hirta). Sjöstedt Bl. storvildt 386 (1911).
3) (†) motsv. BLIND 7 d: karl som utan att vara värfvad passerar mönstringen; föregifven, understucken karl; ”passe-volant”. Förbud om blinningar och understuckne Kneckter. Stadg. ang. landtmil. 1: 153 (1682). Wi förnimme på andre Orter et och annat miszbruk och underslef stundom ske wid Militiens och Garnizonernes Mönstringar med understuckit Folk och Blinningar. Därs. 3: 2 (1692).

 

Spalt B 3245 band 4, 1915

Webbansvarig