| Publicerad 1915 | Lämna synpunkter |
BLINDO blin3dω2, i Skåne äfv. BLINDE blin3de2;
fordom BLINDA, r. l. f.; best. -an.
1) (†; se dock slutet) i eg. bet.: blindhet, mörker. Blinda, förblindelse. Var. rer. 16 (1538; ss. öfv. af det mlat. scotomia, svartnande för ögonen, svindel). — särsk. (numera föga br.) i uttr. i blindo, fordom i blindan: utan att (kunna) se, med slutna l. förbundna ögon, i mörker, dunkelt (jfr 2 b). Tranan (som stuckit hufvudet ned i den med lim bestrukna pappersstruten) .. / .. måst i blindan blifwa död. Lucidor Hel. Qq 3 b (c. 1674). På den siunde och ottonde Månan (af hafvandeskapet) kiennes .. (lifmodermunnen) lijka som man togo i Blindan någon uti Ansichtet på Mund. Hoorn Välöfv. jordg. 1: 39 (1697). Mina ögon höljdes af en slöja / Som gjorde att jag endast såg i blindo. Wulff Petrarcabok 524 (1907). — jfr STARR-, STEN-, SUR-BLINDA.
a) [jfr uttr. slå (ngn) med blindhet (se BLINDHET 2 a)] (†) i uttr. slå (ngn) med blindo, förblinda, göra blind (jfr d. o. 2 a). Alt så plägar Gudh slå sijns helga ordz fiender medh blindo. Svart G. I 145 (1561).
b) [jfr d. i blinde, nor. dial. i blinda; jfr äfv. t. in blindheit samt holl. in het blinde, t. im blinden, fr. en aveugle l. à l’aveugle] i uttr. i blindo (jfr 1 slutet), i södra Sv. äfv. i blinde, fordom äfv. i blindan l. i blindone, förr ngn gg äfv. i blindom: i ovetenhet l. okunnighet, utan kännedom om de verkliga förhållandena, i oförstånd l. fåvitskhet l. förblindelse, i oklarhet l. dunkel l. mörker, blindt (se d. o. 2), i blindhet (se d. o. 2), blindvis. Famla i blindo. Gå (fordom äfv. löpa) i blindo. Stiernhielm Arch. O 2 b (1644). Jag undrar mykket på at Plinius så löper / I Blindan. Spegel Guds verk 152 (1685). I .. (ödets) nattliga blindbockslek kastas man blind emellan ovän och vän, känner ingendera, står och går i blindom. Bremer Nina 349 (1835). Regeringen måste .. yttra sig, till en del i blindo, öfver den vigtiga frågan om krig eller fred. Malmström Hist. 2: 287 (1863). Mot allt, som förtäres af rost och mal / min åtrå i blindo har skyndat. Levertin Dikt. 72 (1901). Hvem är det gifvet att alltjämt klart se sitt kall? Långa stycken måste vi vandra i blindo. Söderblom När stunderna växla 188 (1909). (†) Uthi en lutter blinda. Sylvius Curtius 677 (1682). — särsk.
α) utan att väga l. kunna väga skäl för l. emot, utan beräkning l. plan, planlöst, slumpvis, på måfå; jfr BLIND 3 c β o. d. Skytten tager, när han blifwer warse ett diur och wil skiutat, i blindom en kolff (dvs. en pil) vr kogren. Swedberg Dav. § 85 (1713). Folket .. (började) taga til flyckten, i sådan Confusion, at de skuto i blindan. Nordberg C. XII 2: 243 (1740). (Personer af Peer Gynts natur) taga språng öfver en afgrund, som en sund, modig natur skulle bäfva tillbaka för. De göra det i blinde. Larsson Stud. o. med. 3 (1891, 1904). Vi människor äro stora barn, som i blindo bejaka och förneka. Lundegård Dr. Marg. 1: 6 (1905). Dessa ord äro icke sagda i blindo. R. Kjellén i VL 1907, nr 238 A, s. 4.
β) (mindre br.) utan besinning, besinningslöst; jfr BLIND 2 c. Sedan förståndet släppt tyglarna, skenade räddhågan fram i blindo. Lundegård Dr. Marg. 2: 107 (1906). Ares rasar i blindo. Lagerlöf Hom. Od. 139 (1908).
γ) (mindre br.) kritiklöst, slafviskt; jfr BLIND 3 a γ, b γ o. c α. (Det svenska folkets trohet emot sin konung är vidt skild) från all servilism eller orientalisk lydnad i blindo. VL 1907, nr 287, s. 2.
3) [jfr t. einem eine blende (eg.: skygglapp) vormachen] (†) i uttr. slå en blinda för (ngns) ögon, blända (med ett bedrägligt sken), förvilla, förblinda. (Människorna) slå .. een blinda för (de enfaldigas) .. ögon, i så måtto, at the predika them en skeenachtigh (dvs. skenbar, falsk), och vthi sielfwa Synden och ogudachtigheten funderad dygdh vthi sinnet. Sylvius De Mornay Rel. vissh. 393 (1671, 1674).
Spalt B 3249 band 4, 1915