| Publicerad 1915 | Lämna synpunkter |
BLIXTA blik3sta2, v. -ade ((†) pr. -er Schroderus Comenius 60 (1639: vthblixter)). vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -NING.
(numera knappast br.)
1) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Uppl., A. Schagerström i Landsm. X. 1: 10 (1889); Finl., Vendell)] blixtra (se d. o. 1). Det blixtar. Bäckström Fr. spr. 162 (1729). At det kan blixta utan synligt moln, är bekant. Bergman Intr. i VetA 1764, s. 79. Om nätterne märkas matta blixtningar. Ekeberg Ostind. r. 82 (1771, 1773). När det åskar och blixtar bruka desse samma Thracer att skjuta pilar mot himlen, och hota sin Gud. Carlstedt Her. 2: 79 (1833). — jfr UT-BLIXTA.
b) = BLIXTRA 2 e. Han såg sin Broder Hippias stupa .., fäld af Adrastis blixtande slag. Ehrenadler Tel. 676 (1723). Blixtande snäll fart. Tessin Bref 2: 10 (”224”) (1754); jfr BLIXT-SNÄLL samt BBIXTRA 5 a.
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Finl.)] = BLIXTRA 3. Fixstiernorne gåå lijka fort medh then ottonde Kretzen, men olijka blixta the. Schroderus Comenius 43 (1639; t. funkeln). (När soldater ville plundra Ceres’ tempel) blixtade medh hast en Eld innerst vthur framdelen aff Templet, och slog Kyrckioröfwarne medh blindheet. Sylvius Curtius 179 (1682). Indernes Sköldar och Wapen blixta och blänckia aff Guldh och Elphenbeen. Därs. 576. Man sågh (under Konstantinopels belägring 1453) ett mächta blänckiande, och wijda om sigh blixtande Lius nederkomma af Himmelen. Isogæus Segerskiöld 1125 (c. 1700). — särsk. [möjl. af Strindberg nybildadt till BLIXT eller hämtadt ur Upplands folkmål] = BLIXTRA 3 c. Ditt öga blixtar och din panna lyser. Strindberg M. Olof 95 (1878; i den kritiska uppl. 1912 utan angifvet skäl ändradt till blixtrar, Strindbergs manuskript hafva emellertid blixtar).
4) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Uppl., Finl.)] (†) blinka; jfr BLIXTRA 4. Herr Swante togh ingen vthi sitt Hoff som blixstade wedh, tå han fick itt yxhammarslagh i ansichtet. Schroderus J. M. cr. 653 (1620); jfr språkprofvet från Fryxell under BLINKA 3 b. — plira (jfr BLINKA 4). Then som blixtar medh öghonen, han haffuer ondt j sinnet. L. Petri Sir. 27: 25 (1561; Bib. 1541: blinkar).
Särskilda förbindelser:
Spalt B 3276 band 4, 1915