Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLOD-
Etymologi
[efter det t. blut-, som med anslutning till blut, blod, bildats af t. dial. blutt, rotbesläktadt med BLOTT, adj.; jfr BLOTT-FATTIG]
förstärkande led i ssgr.
BLOD-SUR. [efter t. blutsauer, liksom blutjung (se -UNG) sannol. bildadt efter blutnackt, blutarm, sedan första ssgsleden i dessa ord för språkmedvetandet öfvergått till att beteckna en blott förstärkning af den senare] (†) synnerligen mödosam o. tung; jfr -SVÅR. Een wällförskyllt siälenherde som uthi herrans wingårdh bloodhsurt i 20 åhr arbetat haf- (ve)r. Växiö domk. akt. 1665, nr 312. Wälfångne och blodhsuurt förwärfwadhe Adelige privilegier. Därs., nr 319. —
-SVÅR. [utan uppvisad motsvarighet i t., kanske bildadt efter -SUR] (†) = -SUR. The .. bemödde och giorde sigh blodswårt, att the måtte salige warda och frome. P. J. Gothus Luther Scrift. sent. N 4 b (1597).
-UNG. [efter t. blutjung; jfr -SUR] (i Finl., mindre br.) mycket ung. J. J. Tengström (1845) i Förh. o. upps. 20: 172. En blodung och synbarligen oerfaren jurist. SvD 1903, nr 207, s. 4 (i bref från Finl.). Lucrezia och hennes svägerska Sancia voro .. blodunga, vackra, praktlystna och nöjesgiriga båda två. Söderhjelm Upps. 210 (1907).

 

Spalt B 3373 band 4, 1916

Webbansvarig