Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLUNDARE blun3dare2, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[bildadt till BLUNDA 4; med afs. på bet.-utvecklingen jfr (taga sig en) FUNDERARE]
(föga br.) blund (se d. o. 3), kort slummer. Gumman (erfar) behof att .. taga sig en blundare. Hedenstierna Vett o. ovett 87 (1887).

 

Spalt B 3494 band 4, 1916

Webbansvarig