Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLURA, v.
Etymologi
[sv. dial. blura (Götal., Södermanl.), plura (Östergötl., Smål.), efter nt. plüren, pluren; beträffande växlingen mellan p o. b jfr t. ex. BLIRA o. PLIRA samt E. Tegnér i Sv. stud. t. G. Cederschiöld 433 (1914); jfr PLURA]
(†) se med ögonlocken halfslutna, plira, kisa. Jag förstod intet bättre, än gå baklänges, med blurande ögon och hufvudet på sned, att beskåda mitt verk. Hörberg Lefv.-beskr. 8 (1791).

 

Spalt B 3495 band 4, 1916

Webbansvarig