| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÅNAD blå3nad2, sbst.2, r. l. m.; best. -en.
1) (i vitter stil) blåhet, blå färg. Mot himlarandens blånad / Stum jag ser med namnlös trånad. Stagnelius (SVS) 1: 103 (c. 1815). (Hon) skickade .. prinsessan att se efter om icke kettiln var blå i botten .., men ännu syntes ingen blånad. Sv. folks. 378 (1849). Sjöns blånad. Heidenstam Birg. 7 (1901). — jfr HIMMELS-BLÅNAD.
2) skogsv. blåyta. Skogvaktaren 1891, s. 24. Blånaden förekommer .. betydligt mera å tall än å gran. Ekman Skogstekn. handb. 23 (1908). — jfr STOCK-BLÅNAD.
Spalt B 3547 band 5, 1917