| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÅNANDE blå3nande2, p. adj.
(i vitter stil) blåskiftande, blåskimrande, blå. Kring din (solens) konungastol, / djupt i blånande natt, / har du verldarna satt / som vasaller. Tegnér 2: 6 (1813). En ram af blånande eller violettskimrande berg. Rydberg Rom. d. 269 (1874, 1882). De mörka ögonen med den blånande hvitan. Ahrenberg Stockj. 166 (1892). — jfr DUNKEL-, INDIGO-BLÅNANDE.
Spalt B 3547 band 5, 1917