| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÅSIG blå3sig2, adj.2 -are. adv. -T.
om ställe där l. tid då det blåser (mycket); utsatt för l. hemsökt af blåst. Öppna, blåsiga ställen. Agardh Bot. 1: 121 (1830). Morgonen var kall och blåsig. Beskow Resem. 1 (1861). Sjön (Rusken) karakteriseras .. såsom stormig ock blåsig. E. Hellquist i Landsm. XX. 1: 491 (1905).
Spalt B 3578 band 5, 1917