Publicerad 1917 Lämna synpunkter BLÅSIGHET blå3sig~he2t, sbst.1, r. l. f.; best. -en. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara täckt af l. fylld med blåsor. Dalin (1850). — särsk. till BLÅSIG, adj.1 4. Holmström Geol. 33 (1877). Är det bevisadt att halten af väte (i järnet) växer med blåsigheten? Jernk. annal. 1883, s. 109. Spalt B 3578 band 5, 1917 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
