| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÅTT blot4, n.
om blå färg, i sht om himlens blå; jfr BLÅ 1 a α. Träden .. tecknade sig skarpt mot himmelen, men likväl med aftagande bestämdhet i ett tätnande blått. Rydberg Vap. 140 (1891). Erggrönt blir himlens blått, / när solen sin flamma släcker. Fallström V. dikt. 2: 289 (1898, 1899). Öfver sig se de ett blått och tro då straxt det är himlen. Strindberg Fagervik 317 (1902). Hallström Leg. 65 (1908). — jfr ANILIN-, BERG-, BERLINER-, BYTT-, INGE(L)-, NY-BLÅTT.
Spalt B 3581 band 5, 1917