Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BLÄDDRA bläd3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er B. Olavi 139 a (1578; två ggr)).
Ordformer
(blädr- B. Olavi 97 a, 139 a (1578), Linné Sk. 3 (1751), Lilja Sk. flora 25 (1870: Blädrerot). bledr- B. Olavi 139 a (1578), Schroderus Dict. 1 (c. 1638). bläddr- Ehrenadler Tel. 732 (1723), Wallerius Hydrol. 39 (1748) osv.)
Etymologi
[fsv. blädhra, sv. dial. blädra (Södermanl., Närke, Uppl.), bläddra (Hälsingl., Dalarna, Västmanl., Närke, Uppl. o. Finl.), motsv. ä. d. blædre, d. blære, nor. dial. blæra, mnt. bledere, bledder, nt. bledder; jfr, utan -i- i suffixet, t. blatter m. fl., äfvensom BLADDRA, sbst.; jfr äfv. BLÄRA. Ordet är en afl. af roten i BLÅSA, v. o. sbst. — I formen bläddra föreligger en förkortning af den urspr. långa vokalen]
(i sht i Finl.) blåsa; äfv. ss. växtnamn.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d. samt nor. dial.] (†) = BLÅSA, sbst. 1 a, urinblåsa. O. Martini Läk. 33 (c. 1600).
2) [jfr motsv. anv. i d.] (numera knappast br. utom i Finl.) = BLÅSA, sbst. 4. (Bladlussläktet) Aphis .. gör blädror och convolutioner på Almens löf. Trozelius Rosensten 228 (1752). Westring Sv. lafv. 162 (1805).
3) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nor. dial., mnt. o. nt.] = BLÅSA, sbst. 5, blemma. B. Olavi 139 a (1578). Markyss kallas bläddror, som plötsligt uppstå på läpparna. 2 NF 17: 853 (1912). — jfr HETT-BLÄDDRA.
4) [jfr motsv. anv. i d., nor. dial., mnt. o. t.] = BLÅSA, sbst. 7, (liten) bubbla. B. Olavi 196 a (1578). Stora regndroppar som giöra blädror på vatn, betekna långsamt regn. Quensel Alm. (Jönköp.) 1723, s. 36. A. G. Silfverstolpe Skald. 138 (1810, 1814; om såpbubbla). Bläddror, som uppstiga (ur källans djup). Bremer G. verld. 6: 45 (1862). — mer l. mindre bildl. (Lifvet är) en Blädra, hwjtblå Rök. Warnmark Epigr. F 1 a (1688). En liten bläddra af skum (på lefnadens lugna flod). Topelius Vint. I. 1: 354 (1860, 1880). — jfr LUFT-, SKUM-, SÅP-, VATTEN-BLÄDDRA m. fl.
5) = BLÅSA, sbst. 8. S. Rinman i VetAH 1779, s. 210. Juveleraren (upptäcker) i ädelstenen en liten bläddra, som en annan knappt kan se. Rein Psyk. II. 1: 451 (1891).
6) [namnet, ellips af BLÄDDRE-ROT, gifvet af L. M. Neuman] bot. bläddrerot. Neuman o. Ahlfvengren Flora 116 (1901). Lyttkens Sv. växtn. 191 (1905). — jfr BLEK-, LIN-, MELLAN-, STOR-, VATTEN-, VÅT-BLÄDDRA.
Ssgr: A: (3) BLÄDDER-PEST. (†) böldpest. Möller (1807). Heinrich (1814). —
(3) -ROS. (†) med. bältros. Schützercrantz La Faye 349 (1763). Ofta upplyfter sig öfverhuden i klara blåsor, liknande brännblåsor, då .. (rosen) får namn af blädderros. Hartman Husläk. 301 (1828). —
-ROT, se B.
B: (jfr 6) BLÄDDRE-ROT. (blädder- Andersson Elementarflora 10 (1871)) [efter dan. o. nor. blærerod; jfr eng. bladderwort. Namnet, som föranledts af de blåsbärande bladen, föreslogs till införande i sv. av Fries Bot. utfl. 2: 135 (1852) o. 3: 247 (1864)] vattenväxt af det till familjen Lentibulariaceæ hörande släktet Utricularia Lin., blåsört. Gosselman Flora 5 (1865). —
(jfr 6) -VÄXT. bot. växt af familjen Lentibulariaceæ Richard; i sht i pl. Normalfört. ö. sv. växtn. 17 (1894). —
(jfr 6) -ÖRT. bläddrerot. Krok o. Almquist Flora 1: 75 (1898).

 

Spalt B 3591 band 5, 1917

Webbansvarig