Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÖJA blöj3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., nor. dial. o. isl.] (†) duk l. väf l. kläde (af linne), linneduk, linnekläde. Linteum blöya. Var. rer. 10 (1538). Lex. Linc. (1640). Ehrencrona (c. 1730).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., nor. dial. o. isl.] (†) lakan. Min bolster är röder, min blöja är blå, / Gud glädje mina lemmar, som skola hvila derpå. Sv. forns. 1: 315. Jagh är enn fattig pellegrijm, / .. får iag bålster och blöija, / iagh wander eij hwar iag ligger. Visb. 1: 42 (1572). Verelius Ind. 36 (1681). Ehrencrona (c. 1730).
3) [utveckladt ur 1; jfr motsv. anv. i d.] fyrkantigt stycke (linne- l. bomulls)tyg som svepes om lindebarn. Nyfödde Barnen späda, / Them man som oftast må gj Blyja, Sweep och Linda. Spegel Guds verk 180 (1685). Viljen I ock veta sielfva födelse orten, .. på hvad rum och ställe i verlden man först legat i blöyan. Lundberg Erasmus Dårsk. 11 (1728). De egentliga lindekläderna, hvilka bestå af blöjan, ett fyrkantigt stycke mjukt linne- eller bomullstyg, därpå manteln .. samt slutligen lindan. Ribbing Barns fostr. 48 (1892). Anm. Antagl. hör följ. osäkra språkprof hit: I en röd scharlakanströja / Sitter (Stora Mogul på krogen) .. och har en blöja: / .. / Torkar han glaset med blöjan? Jo. Bellman 3: 70 (1790). — jfr BARN-, VADMALS-BLÖJA m. fl.
Spalt B 3624 band 5, 1917