| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
BOFVERI, n.
(†) — jfr ALLBOFVERI.
a) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., mnl. o. t.] handling som är utmärkande för en bof, bofstreck; äfv. koll. Han .. bedriffuer .. hwadh skalkheet och bowerij honom löster. L. Petri Luther Om nattv. A 3 a (1558). Thy ähr wår nådige willia och befalningh at I practicera gönom hvadh medell sådant boffuerij (dvs. finnarnas åverkan på skogarna) kan instelt bliffua. Modin G. Tåsjö 66 (i handl. fr. 1636). Levin Schiller Cabale 110 (1800).
b) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnl. o. t.] egenskap l. sinnelag som är utmärkande för en bof, bofaktighet. (Det befanns) att han sådant vdaff luter bowerij, skalchet och för någon falsk affwndh skuldh lögnachteligen föregiffwitt hadhe. Hist. handl. XIII. 1: 83 (1563). J. Roselin (c. 1650) i Fin. kyrkoh. samf. prot. 1: 82.
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnl. o. t.] motsv. BOF 2: skörlefnad, liderlighet; jfr BOFVA. När man sådhana Bouerÿ finner hoosz the andelighe och the andre straffar, så vetha the strax thenna suaren: Ja huadh skall man göra? Hoo kan altt fara så nogha? L. Petri Oec. 17 (1559).
Spalt B 3692 band 5, 1918