Publicerad 1918   Lämna synpunkter
BOGA bω3ga2, v.2 -ade.
Etymologi
[afl. af BOG, sbst.1 II 1, 3; jfr d. bove, nor. bauge]
sjöt. i förb.:
BOGA AF 10 4. sätta af (ett ankare), förflytta (ett ankare) från (dess) surrningsplats på bogen o. hänga (det) klart till fällning. Smith (1899). — jfr AFBOGA.
BOGA UPP 10 4. lägga upp o. surra fast (ett ankare) på (dess) plats på bogen. Uggla Sjölex. (1877; under stow). — jfr UPPBOGA.
BOGA UT 10 4. = BOGA AF. SDS 1895, nr 263, s. 2. Styrmannen (stod) på backen .. för att boga ut och låta gå ankaret. Stenfelt Skepparlif 211 (1903). — jfr UTBOGA.

 

Spalt B 3701 band 5, 1918

Webbansvarig