Publicerad 1918   Lämna synpunkter
BOLMA bol3ma2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(bolme Månsson)
Etymologi
[jfr fsv. bölma, bölme, bolma-, bulme-, fd. bylne, ä. d. bølme, d. bulme, fsax. bilena, belna, feng. belene, beolone, t. dial. bilme, span. beleño, veleño, ry. bĕlena samt mnt. bilse, mnl. belsemcruut o. beelde, holl. bilzenkruid, fht. bilisa, t. bilsenkraut. På örtens hetsande l. sinnesbedöfvande egenskaper syfta sådana benämningar som gr. ὑπνωτικόν, πυϑώνιον, ἐμμανές, lat. insana, nt. dullkrud, dullbillerkrud, t. tollkraut, ä. sv. GALEN-ÖRT, HJÄRN-BRYLLA, SÖMN-ÖRT, måhända äfv. kelt. bilinuntia, som sammanställts med Belenos, ett galliskt gudanamn, hvars bärare närmast jämförts med Apollo (jfr växtens lat. namn apollinaris). Ordets etymologi är dunkel; jfr Hoops Reallex. d. germ. altertumsk. (1912)]
(föga br.) bolmört. Om rooten aff Bolme (blir) soden vthi Ättickio, och Tänderna twättas ther med, medhan thet är warmt, tå är thet och gott för Tannawärk. Månsson Ört. 332 (1628). Både hwijt och swart Bålma är förgifftig. I. Erici Colerus 1: 194 (c. 1645). Normalfört. ö. sv. växtn. 16 (1894). — jfr GIFT-, HVIT-BOLMA.
Ssgr: A: BOLM-FRÖ. (bolm- Rålamb 13: 172 (1690: Bolmfröö-Olja) osv. bolme- B. Olavi, Lex. Linc. bolmo- Var. rer.) [fsv. bölmofrö, bulmefrö, bolmafrö(rot)]
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] bolmörtsfrö. B. Olavi 8 b (1578). En Hustru i Nore botar susande öron med rök af bolmfrö. Hülphers Dal. 188 (1762).
2) [bet.-utvecklingen sammanhänger med den stora medicinska anv. af växtens frön liksom af dess rot; jfr -ROT 2, äfvensom andra växtnamn ss. MOROT, BLADKNOPP, GROBLAD, som urspr. betecknat blott en del af resp. växt] (†) bolmört. Var. rer. 58 (1538). Lex. Linc. (1640). —
-FRÖ-OLJA. (-frös- Stiernman Com. 4: 1123 (1688)) B. Olavi 13 b (1578). —
-GRÄS. (bolm- Franckenius Spec. C 4 a (1638), Lind (1749; under bilsen-kraut). bolme- Lex. Linc. (1640; under iusquianus), Rålamb 13: 164 (1690)) (†) bolmört. —
-ROT. (bolm- Stiernman Com. 4: 1132 (1688) osv. bolme- I. Erici Colerus 1: 168 (c. 1645), Kolmodin Qv.-sp. 1: 50 (1732). bolmo- Berchelt Pest. ors. G 4 a (1589))
1) bolmörtsrot. Haartman Sjukd. 98 (1759).
2) [jfr -FRÖ 2] (†) bolmört. Berchelt Pest. ors. G 4 a (1589; möjl. till 1). Roberg Beynon 190 (1709; i ssgn bolmrotsfrö).
3) [likheten med afs. på namngifningen af Hyoscyamus niger o. Cicuta virosa gör sig också gällande i benämningarna vild palsternacka på (roten af) bolmörten o. VATTEN-PALSTERNACKA på sprängörten; jfr äfv. andra på -rot slutande namn på den senare, ss. BUNAROT, NÄCKAROT, SPRÄNGROT] (i sht i Västergötl.) växten Cicuta virosa Lin., sprängört. J. A. Gyllenhaal (c. 1770) i Landsm. 1909, s. 80. Post Ogräsv. 99 (1891). —
-STAKE. [jfr östsv. dial. staka, potatisstjälk (Ål., Nyl.)] (på Ål.) bolmört. P. H. Olsson i Bot. notiser 1896, s. 6 (anfördt i pl.). —
-VÄXT. bot. växt af familjen Solanaceæ Juss.; i sht i pl. Fries Ordb. (c. 1870). —
-ÖRT, se d. o.
B (†): BOLME-FRÖ, -GRÄS, -ROT, se A. —
-ÖRT, se BOLMÖRT.
C (†): BOLMO-FRÖ, -ROT, se A.

 

Spalt B 3802 band 5, 1918

Webbansvarig