| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
BOMMA bωm3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE.
skjuta (slå m. m.) miste, förfela målet, icke träffa. Skjuta på håll och bomma. Runeberg 1: 29 (1832). Jag .. (har) bommat på en flodhäst. E. Gleerup i Kongo 2: 413 (1888). — särsk.
a) med subj. som betecknar den projektil m. m. som förfelar målet. En ung man .. kastade tre ruttna ägg mot talaren; två bommade men det tredje träffade honom midt på bröstet. SD(L) 1896, nr 1, s. 5.
c) (numera föga br.) bildl.: begå l. göra fel, misstaga sig, dumma sig. Du brukade i dina latinska fraser bomma emot all grammatik. C. Stenhammar (1807) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 266. En tentand, som bommade alldeles skamlöst illa. Laurén Minnen 38 (1877).
Spalt B 3833 band 5, 1918