Publicerad 1919   Lämna synpunkter
BONBONG boŋ3boŋ2 l. 04, sällan 40, r. (l. m.); best. -en; pl. -er l., med fr. form, bonbons.
Ordformer
(vanl. skrifvet bonbon)
Etymologi
[liksom t. bonbon af fr. bonbon, i barnspr. bildad fördubbling af bon, god (se BONG); med afs. på bildningen jfr NAMNAM]
(finare) karamell, i sht med fyllning. Snaska bonbons. SC 3: 162 (1822). Grafström Kond. 295 (1892). Sällsamt kryddade bonboner. Levertin Diktare o. dröm. 205 (1898). — jfr APELSIN-, CITRON-, FRUKT-, GELÉ-, KRÄM-, KÖRSBÄRS-, LAKRITS-, LIKÖR-, PUNSCH-BONBONG m. fl.
Ssgr: BONBONG-DOSA. Dalin Vitt. 5: 232 (c. 1752: bonbons-dosor). —
-STRUT. Topelius 24: 151 (1856).

 

Spalt B 3844 band 5, 1919

Webbansvarig