| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
BOPLATS bω3~plat2s, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
plats att bo på, boningsplats, boningsort; bostad. Capelanen förseer sigh medh boplass som han best kan nermast wara församblingen til tienst. Växiö domk. akt. 1671, nr 9. Han (hade) .. ofta ändrat boplats. Wieselgren Vår samt. 143 (1876, 1880). Det var alltid vackra trakter cisterciensermunkarne uppsökte till boplats åt sig. H. Levin i Läsn. f. sv. folket 1904, s. 247. Försvara sina nedärvda boplatser. PT 1917, nr 163 A, s. 2. — särsk.
a) arkeol. (gm fornfynd o. aflagringar ss. sådan styrkt) forntida boningsplats. Hildebrand Förhist. folken 88 (1874). Innehållet i kulturlagren bekräfta boplatsernas (vid Kuggeboda o. Fornanäs i Blekinge) höga ålder. C. Wibling i Karlskr. veckobl. 1895, nr 136, s. 3. Det är längs hafvets och sjöarnes dåtida strandlinjer, .. som vi finna .. boplatser från stenåldern. Almgren Sv:s fasta fornl. 6 (1904). — jfr STENÅLDERS-BOPLATS.
b) [med anslutning till BO, sbst.1 8] plats för djurs (särsk. fågels) bo. Nilsson Fauna II. 1: 399 (1824). I .. (muren) hade hundratals strandsvalor borrat in sina boplatser. Ahrenberg Landsm. 89 (1897). Ihåliga aspar och andra träd äro stararnas mest .. omtyckta boplatser. Ericson Fågelkås. 1: 56 (1906).
-FOLK. om den nomadiserande stenåldersbefolkningen hvarom boplatsfynden lämna vittnesbörd. Den äldre stenålderns jägar- och fiskarbefolkning, ”boplats-folket”. H. Schück i Sv. folk. hist. I. 1: 18 (1914). —
-KULTUR. boplatsfolkets kultur. Äfven i omedelbar närhet till jordbruksområden kan boplatskulturen länge ha ägt bestånd. G. Ekholm i Ymer 1913, s. 145. Den lägre, s. k. ”boplatskulturen”, kännetecknad av fiske och jakt, men ej åkerbruk, samt av en ofullkomligare bearbetning av stenen. Nordenstreng Europas människoraser 60 (1917). —
-LÄMNING. vanl. i pl. De boplatslämningar vi känna från järnåldern. Almgren Sv:s fasta fornl. 8 (1904).
Spalt B 3888 band 5, 1919