Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BORGERSKAP bor3jer~ska2p, sbst.2, n.; best. -et; pl. (mindre br.) =.
motsv. BORGARE, sbst.1 2: sammanfattning af borgarna i en stad l. ett land. Borgerskapets äldste, i vissa städer intill 1863 församling af representanter för stadens burskapsägande invånare hvilken tillsammans med borgmästare o. råd utöfvade borgerskapets kommunala beslutanderätt. Balck Esop. 213 (1603). Bådhe Bårgmestare och Rådett, så väll som åldermännerne och gemeene Bårgerskapett (i Reval). A. Oxenstierna 2: 23 (1609). (Ståthållarna skola) tillseije, Ridderskapet, Adelen, Clerkerijdt, Krigzbefähledt, Borgerskapet och Gemene Allmoge, att dhe .. förskicke dehres Fullmechtige hijt till Stockholm. RARP 1: 9 (1626). Borgerskapen i Östergöthlands städer. Celsius G. I 2: 23 (1753). Den spira .. (borgmästaren) svängde öfver rådmän och borgerskap. Rydberg Vap. 206 (1891). — särsk.
a) (förr) om borgarståndet vid ståndsriksdagarna. Stiernman Riksd. 743 (1620). 2 RARP 3: 183 (1723).
b) (förr) om Stockholms borgarbeväpning. Stadsens Borgerskap till Fot. Publ. handl. 9: 743 (1771). Borgerskapet till häst. Elers Sthm 3: 269 (1801).
c) (numera knappast br.) i öfverförd anv. L. Petri 3 Post. 133 b (1555). Borgerskapet vthi thet Himmelska Ierusalem. Phrygius Him. lif. 68 (1615). Liljestråle Kempis 219 (1798).
Spalt B 3956 band 5, 1920