Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BORSTA bor3sta2, v.1 -ade.
I. refl.
a) resa borst (se BORST, sbst.1 1 a α). Borsta sig, sätta håret å ända. Serenius (1734; under bristle). (Hunden) borstade sig. Norlind Den dödas arv 51 (1918). — oeg., om fisk. När en fullväxt Abborre får se Gäddan, borstar han sig på et sätt, at denne sjö-vargen icke vågar at göra något anfall. Fischerström 1: 2 (1779).
b) om hår o. d.: resa sig som borst. Så snart utdunstningen från hästens hud .. afstadnar, så borsta håren sig på kroppen och resa sig up. Florman Häst. känned. 43 (1794). En veckas skäggstubb, som borstade sig på ansigtets berg och dalar. Nyblom Twain 1: 15 (1873). De späda mustacherna, som borstade sig rätt i vädret öfver hans tunna läppar. Heidenstam Skogen susar 70 (1904).
c) [bildl. anv. af a] (hvard.) morska (opp) sig; opponera sig (mot ngn l. ngt), resa borst (se BORST, sbst.1 1 a β). Serenius (1734; under rant, v.). (Han) började borsta sig emot sin hustru. Kempe Fabritii lefv. 69 (1762). (Han) borstade .. sig erbarmeligen deröfver (att hans ansökan blifvit afslagen). D. Tilas (1769) i HSH 16: 356. Journ. f. litt. o. theat. 1810, s. 168 (i recension af ett historiskt arbete klandradt ss. ”under den historiska värdigheten”). Afzelius .. har borstat sig emot mig och min philosophie. Boström 3: 553 (1863). Engström En bok till 38 (1909).
2) till BORST, sbst.1 2; om växt, särsk. om korn: utveckla borst; spärra ut borsten. Ingelman 139 (1843). De delar, som omsluta fröet eller frukten (af kornet), torka (vid ”dödmognad”) och blifva utspärrade, fröhusen springa upp, ax- och blomfjäll spärras ut (”kornet borstar sig” ..) och till följd däraf lossa och affalla frukter och frön lätt. Landtbr. bok 2: 93 (1900).
II. (†) dep.
b) = I 1 c. Emädan satan såg, at hans snaror och illistigheter voro rögda, .. börstades han thess mer. Münchenberg Scriver Fåret 160 (1725). Möller (1745).
Särskild förbindelse:
Spalt B 3982 band 5, 1920