| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTDUNSTA bor3t~dun2sta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) intr.: bortgå i gasform, afdunsta, fördunsta, dunsta bort. Hoffmann Förnöjs. 398 (1752). Då man finner, att något af vattnet bortdunstat. VetAH 1803, s. 5. Wikner Tankar o. fr. 152 (1872). — särsk. bildl.
a) förflyktigas, försvinna. Drabbningar och eröfringar, hvaraf minnet .. med tiden småningom bortdunstar. Höpken 1: 203 (1786). Många .. fruktade .. att folkets enthusiasm under tiden kunde bortdunsta. Palmblad Nov. 1: 54 (1840). Hela den s. k. donationen (har) bortdunstat med ränteafkastning .. och allt. SD(L) 1895, nr 162, s. 6.
b) [jfr motsv. anv. af t. verduften, eng. evaporate] om person: smyga sig bort, ”göra sig osynlig”, ”afdunsta”. Den bortdunstade anarkisten. SDS 1894, nr 279, s. 2. GHT 1895, nr 238 B, s. 3.
2) (föga br.) tr.: komma (ngt) att bortgå i gasform, afdunsta; särsk. bildl.: komma (ngt) att förflyktigas l. försvinna. Huru är det med din helsa? Den varma sommarn har väl bortdunstat grillerna och lefversjukan. C. F. af Wingård (1831) i Tegnérs ppr 328.
Spalt B 4040 band 5, 1921