Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BOTTIN boti4n, äfv. bω- l. bå-, r. l. m.; best. -en, hvard. i norra o. mellersta Sv. äfv. =; pl. -er.
Ordformer
(battin Ahlman. butin 1 Skom. ordl.)
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. bottine; af fr. bottine, diminutivform till botte, stöfvel; jfr BOTTFOR]
1) (förr) visst slags högskaftad damkäng; halfstöfvel. Bottiner med knappar äro mer omtyckta än de att snöra igen och nyttjas mycket mer än skor. Sthms modejourn. 1843, nr 8, s. 7. NF (1878). — jfr PROMENAD-BOTTIN.
2) (i Finl.) resårkäng, pjäxa (jfr Bergroth Finlandssv. 187 (1917)). Ahlman (1872).
3) ytterstöfvel (i sht för damer); pampusch. Butiner. Små utanstöflar. 1 Skom. ordl. (c. 1847). PT 1912, nr 211 B, s. 1. — jfr HALM-BOTTIN.
Ssg: BOTTIN-BEKLÄDD, p. adj. Sthms modejourn. 1843, nr 8, s. 7.
Afledn.: BOTTINERAD, p. adj. (tillf.) bottinbeklädd. (Flickorna) sätta sina små bottinerade fötter så nätt på trottoiren. Hultin V. skr. 113 (1866).

 

Spalt B 4117 band 5, 1921

Webbansvarig