| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BRANSCH braŋ4ʃ l. bran4ʃ, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
gren; i öfverförd o. bildl. anv. — särsk.
a) (numera i sht handel.) del l. afdelning af en verksamhet l. dyl., verksamhetsgren, yrkesgren, affärsgren, fack. Herr Archiatern (Linné), som i alla Brancher af natural historien äger den diupaste insicht. E. Brander (1755) hos Linné Bref I. 3: 303. Plats i diversehandel sökes af en 15 års yngling med 1 1/2 års vana i samma bransch. Ner. alleh. 1896, nr 35, s. 4. — (†) Ifrån .. (G. H A:s tid) kan man räkna Järnvärkens upkomst här i Riket; en branche af välmåga, som ger vår enda påräknade Balance på handels vågen. HSH 9: 96 (c. 1740). — jfr HANDELS-, HVITVARU-, KLÄDES-, LIFFÖRSÄKRINGS-, TRÄVARU-BRANSCH m. fl.
b) (†) släktgren. Yngre grenen af en familj, hvars äldre branche tagit snarsagt alla egodelarne. Almqvist Herm. 94 (1833).
c) (föga br.) om mindre bergskedja som utgår från en större; jfr BERG-GREN. Kammen (på Kebnekaise) .. gjorde en vinkel mot norr. Å denna bransch syntes högsta toppen ligga. TurÅ 1907, s. 302.
-KUNNIG. kunnig i en viss bransch, kunnig i sin bransch. En fullkomligt van, branch-kunnig lagerbokhållare. SDS 1901, nr 79, s. 4.
Spalt B 4163 band 5, 1922