| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BREDVID bredvi4d, äfv. bre-, hvard. äfv. breve4, ss. förled i ssgr äfv. 30~, prep. o. adv.
I. prep.
1) vid sidan af, i bredd med, intill (ngn l. ngt); utmed, jämte. Sätta sig, sitta, stå, gå bredvid ngn. 1 Sam. 19: 3 (Bib. 1541). Den bästa fogel-hund (kan) näppeligen .. draga väder af en kläckande fogel, fast han står straxt brede vid orrhönan som ligger. Linné Sk. 358 (1751). ”Allmänna Sången” gick marsch omkring torget; jag gick i basen, bredvid mig gick du. Wennerberg 2: 1 (1848, 1882). — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. bredvid sidan (af ngn), bredvid ngns sida, vid ngns sida, bredvid ngn. Söderman ExBook 25 (1679). Bröder lågo döde på hvarsannars arm, / och bredevid hvarsannars sida. Polit. vis. 91 (från c. 1780). Mycket manskap stupade, och någre bredevid sidan af Konungen. Hallenberg Hist. 4: 951 (1794). Johansson Hom. Il. 11: 517 (1846).
b) (†) allmännare: tillsammans med, hos. Tin brodher må leffua bredhe widh tigh. 3 Mos. 25: 36 (Bib. 1541). För en kort tid sedan haden j ännu bredo vid eder en lustig stallbroder. Münchenberg Scriver Fåret 94 (1725). Scherping Cober 1: 54 (1734).
c) (ngt hvard.) oeg. i uttr. prata bredvid munnen o. d., säga ngt som icke är lämpligt l. som bort hemlighållas. (Har han sagt detta,) då har han värkeligen talat bredved mun. Boding Mick. Illp. 29 (1741). Ser ni något så orättfärdigt i, att en pojke pratar bredvid munnen. Strindberg Hafsb. 192 (1890).
2) i mer l. mindre bildl. anv. — särsk.
a) i uttr. som beteckna att ngn l. ngt jämställes med l. anses likvärdig(t) med l. i nivå med ngn l. ngt annat; i jämbredd med. Lagförsl. 34 (1609). Gudz Ande sätter Horkarlar och Bolare bredhe widh hwar annan. Handb. 1614, Föret. s. 4 a. Sparta hade med allt annat än välvilja sett Aten vinna en makt, som ej längre stod under utan bredvid dess egen. Andersson Gr. dram. 214 (1885, 1910).
b) i uttr. som beteckna att ngt sker jämsides med l. på samma gång som ngt annat: jämte; ofta öfvergående i bet.: utöfver, förutom. (Runskriften har) noghon tijdh wordet brukat, breedhe widh then Latiniska scrifften. O. Petri Kr. 4 (c. 1540). Bredvid dessa stora arbeten fann Pufendorf äfven tid till andra. NF 13: 402 (1889). jfr: Bredewedh hustrun har .. (har) kär / en wngh kåna. HB 1: 162 (1629); jfr II 2 c.
c) (†) tillika med. Surge .. een Lustigh Comoedia, I hwilken Lättia och Flijtigheet .. med sine rätte Färgor, brede widh begges theras åtskilliga vtgång beskrifwes. Chronander (1647; boktitel). Jag bekom min käre farkärs bref .. med ett annort inneslutit, bredewid ett aff bror Class. Ekeblad Bref 1: 130 (1652; rättadt efter hskr.).
d) i jämförelse med. Hur svagt är ej tungans språk bredvid tårarnes! Kellgren 3: 137 (1776). Bredvid nutidens ståtliga vesterländska städer kan ingen med fog kalla en sådan trång, låg och förfallen stad som Damaskus praktfull. Heidenstam End. 81 (1889).
II. adv.
1) motsv. I 1: vid sidan af, i bredd med, nära intill ngn l. ngt. Han bor alldeles l. strax bredvid. BtÅboH I. 4: 58 (1629). Gubben satte sig på Åsnan, och redh Gatan fram åth, men Sonen gick brede wed. Ant. saml. 114 (1679). Snoilsky 3: 36 (1883). — särsk. ställdt efter ett sbst. o. fyllande samma funktion som en framför substantivet stående attributivbestämning, liktydigt med: bredvidliggande l. bredvidstående l. bredvid belägen osv. G. Gyllenstierna (1700) hos Trolle-Bonde Hesselby 116. Dörren till rummet bredvid öppnades. Rydberg Frib. 147 (1877). Han satte sig ned i länstolen … Hans Alienus tog plats på stolen bredvid. Heidenstam Alienus 3: 96 (1892).
2) i mer l. mindre bildl. anv. Lades ther på än hundrade eeder, / All theris (dvs. danskarnas) troo loffwen brede weder, / Hon är ey wärd een böne. Svart Gensv. K 3 a (”I 3 a”) (1558). — särsk.
a) i uttr. som beteckna ngt (i sht inkomster o. d.) som ligger utanför det ordinarie l. normala; extra. Husset holles upp med det som Frun af grannen / Kan tiggia, pracka hoop, ell det som stackars Mannen / Förtiena kan bridwid. ÖB 35 (1712). Accidentier, något bredewid, gåfwor, biskencker. Swedberg Schibb. 247 (1716). Det faller alltid något bredvid, .. man kan dervid alltid påräkna någon biförtjenst, någon inkomst utom den öfverenskomna lönen, arvodet, o. s. v. Dalin (1850).
b) (†) motsv. I 2 b: på samma gång, samtidigt. Då ökas begrepet och viljan bredvid, / Och människan börjar sin giltiga tid. Nordenflycht QT 1746—47, s. 2.
c) (hvard.) i uttr. som beteckna ett förhållande mellan man o. kvinna vid sidan af äktenskapet l. förefintligheten af vid sidan af äktenskapet födda barn. Han har nogra bredvid (oekta barn). Serenius (1741). Hafva et qvinn-folk bredevid. Lind (1749).
3) i förb. där l. här bredvid, stundom skrifven o. uttalad ss. ett ord 104.
a) i förb. där bredvid, vid sidan däraf, (strax) där intill. Han bor strax där bredvid l. där strax bredvid. 1 Sam. 6: 15 (Bib. 1541). — särsk.
α) motsv. 1 slutet. I turisthyddan där bredvid funno vi ett gästvänligt mottagande. LfF 1904, s. 226.
β) (†) motsv. I 2 b: därjämte, dessutom, tillika. GR 1: 21 (1521). Iagh (har) icke allena .. welet .. frambäre .. (prästerskapets) tacksäyelse .., Vthan och j lika måtto ther bredo wedh theres innerliga .. hiertans sorg .. föregiffua. A. A. Angermannus Förspr. t. Kyrkost. B 5 a (1587). 2 RARP 5: 718 (1726).
γ) (†) därvid. De hafwa .. / .. med sådane obeskedlighet .. / Drifwit min Broderson emot sin willie, / Att han skulle sig ifrå min Broder skillie / I Räfle, och intet mehra ther brede wid tänckt, / Utan miöd och win låtit för sig skiänkt. Carl IX Rimchr. 60 (c. 1600).
δ) (mindre br.) motsv. I 2 d: i jämförelse därmed. Hvad betydde där bredvid, att hyn icke hade samma hvithet som förr. OoB 1892, s. 51.
b) i förb. här bredvid, vid sidan häraf; här vid sidan; (strax) här intill. Han bor alldeles l. strax här bredvid l. här strax bredvid. Ludvigsson Norman 17 (c. 1550). Sey, om däd Rum ä’ oss ännu nå’ längre bort! / .. Ney män, Ers Mayestät! däd ä’ här straxt bre-wjd. Börk Darius 1065 (1688). — särsk.
β) (†) motsv. I 2 b: härjämte, utom detta. Här bredho widh tenck ock hwadh Gudz Sons retta embete är. L. Petri 4 Post. 61 b (1555).
-SITTANDE, p. adj. —
-STÅENDE, p. adj.
Spalt B 4193 band 5, 1922