Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRETTÖR, m.
Etymologi
[af fr. bretteur, afledn. af brette, lång värja]
(†) slagskämpe. LBÄ 11—13: 202 (1798). Major C. har för mycket vett för att vara brettör. Lindegren 2: 171 (1806).

 

Spalt B 4208 band 5, 1922

Webbansvarig