Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRIGSLE, n.; pl. -en.
Etymologi
[lärdt lån af isl. brigsli; jfr fgutn. o. nor. dial. brigsl samt fsv. (fgutn.?) brydsla (*brigdsla); jfr fsv. bregþa, förvandla, förebrå, brigþa, svänga, förebrå, samt FÖREBRÅ]
(†) förebråelse, klander, hån. U. Hiärne Vitt. 83 (1664). Spegel (1712). Anm. Hos Spegel (1712) anföras de med brigsle sammanhörande orden brigd, sbst., hån, o. bregda, brigda, v. [fsv. bregþa, brighþa, isl. brigða] förebrå, klandra.

 

Spalt B 4212 band 5, 1922

Webbansvarig