Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRIKETT brikät4, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(stundom skrifvet briqu-)
Etymologi
[jfr t. brikett, eng. briquet(te), af fr. briquette, diminutivform af brique, tegelsten, af mnt. brikke (se BRICKA, sbst.3)]
gm sammanpressning (i regel med tillsats af bindemedel) åstadkommet, i allm. tegelstensliknande stycke af ngt mer l. mindre pulverformigt ämne, i sht kolstybb, torf, malm l. dyl.; jfr KOL-TEGEL, PRESS- -KOL. Liedbeck KemTekn. 947 (1868). En press för slagning af .. briketter .. utaf träkols- och stenkolsstybbe. TT 1889, s. 187. JernkA 1899, s. 285. — jfr BRUNKOLS-, BRÄNSLE-, FOSFAT-, KOL-, MALM-, STENKOLS-, SÅGSPÅNS-, TORF-BRIKETT m. fl.
Ssgr: BRIKETT-BEREDNING. —
-FABRIK. —
-FABRIKATION. —
-MASSA. massa hvaraf briketter tillverkas. JernkA 1884, s. 199. —
-PRESS. maskin för brikettmassans sammanpressning till briketter. TT 1894, K. s. 55. —
-SLAGNING. tekn. brikettillverkning. JernkA 1888, s. 305. —
-TILLVERKNING~020. —
-VERK. briketteringsverk. JernkA 1888, s. 311.

 

Spalt B 4213 band 5, 1922

Webbansvarig